Julen 2024

”Och jag går till dom andra, jag vill känna julens frid
Jag vill tro att han föddes och finns med oss här i tiden
Det är jul och det finns ett barn i mig som vill tro att det hänt,
Och som tänder ett ljus varje söndag i advent”

Jeg vil dele dette verset fra Koppången med dere. Melodien ble komponert av Per-Erik
Moraeus, og teksten skrevet av Py Bäckman. Den kom ut 1998 på albumet Ödra av Orsa
spelmän. Sangen handler om julestemningen i ei bygd på landet. Det er frost, og kaldt, men det
står en kirke der. Sangen har blitt allemannseie i løpet av denne siste generasjonen.
Det er noe naivt med jul. Når man tar bort jaget og de kommersielle overtonene. Julekrybbene
med Maria, Josef, dukker, halm, engler, lam, og vise menn. Og hyrder. Eller julespillene der
barnekor gir til beste varierende grad av musikalitet, men de kan tekstene.
«Jag vill tro att han föddes..» Jesus ble ikke født 25. desember. Kirken grep midtvintersblotet
eller solgudens feiring nettopp den datoen, fylte det med et religiøst innhold, som passet med
kirkeåret, og Jesus som verdens lys. Vi ble troende, eller tvilende agnostikere, i vår naivitet. Da
hadde det gått over 300 år siden vår tidsregning begynte.
Men de evige spørsmålene er de samme. Hvem er jeg, hva er meningen med livet, med oss?
Det ondes problem, nå tydeligere enn på årtier. Hvor kommer ondskapen fra?
Er julen noe av redningen? Et halmstrå vi griper til, et tegn på et godt felleskap tross alt.

God jul og et godt nytt år.